Den 30:e september 2023 anordnas den första upplagan av Söderåsens Hill Half av Söderåsens FK. Loppets bana var lagd så att Söderåsen skulle tas både nedför och uppför. Med andra ord betydligt tuffare än numera kontrollmätta Söderåsens halvmara (som trots allt inte är den mest platta halvmaran man kan tänka sig) som numera är kontrollmätt. Det var inte Hill half. Men efter att Hanna och Anna provsprungit och inte nått upp till halvmaradistans flyttades starten bakåt. Så det utlovades lite bonusdistans. Min klocka mätte det till 21,7 km (och 255 höjdmeter). Mycket bättre att ha loppet för långt än för kort ändå håller jag med om och trots allt är det inte något lopp som man springer för att slå PB i så tiden känns inte som den spelar så mycket roll.
Eftersom loppet var mindre än en vecka efter HCA Marathon och fjärde helgen i rad som jag sprang marathon eller halvmara så kände jag för att ta det så lugnt som möjligt. Min tanke var att jag inte skulle dra förrän som tidigast när vi kommit för åsen och det bara var några km kvar och dessutom förutom sista backen mest nerför. Innan loppet försökte jag få både Hanna (som sin vana trogen blev snabbaste dam) och Jocke (som blev tvåa i loppet att dra). De verkade dock inte heller allt för intresserade. När starten väl gick tog ca 3 sekunder innan jag kom fram till att det nog fick bli till att dra ändå. Efter några sekunder till hade jag lucka bakåt. Jag försökte hålla igen när det gick neråt, men det var rätt svårt att inte göra de 3 första snabba kilometrarna i sub 4 tempo även om jag försökte springa så avslappnat som möjligt. Det gick sedan lite tyngre, men jag försökte ligga på utan att gå rött. Med bra stöd av frontcyklisten Jonas och att jag hade ganska bra koll på banan så gick det ändå ganska bra att försöka bara flyta på och inte riskera felspringningar eller oväntade backar (jag visste var jag hade dem). Vid banans jobbigaste punkt i backen mot Klåveröd och andra vätskekontrollen gick jag faktiskt några steg och tittade bakåt. Jag såg ingen och började springa igen. Det var lite segt uppför men när jag svängde av vänster ned mot Söderåsegården på Söderåsvägen så var jag där jag hade tänkt lägga in tempohöjning i nedförbacken. Det var ganska skönt att inte behöva göra det utan att faktiskt kunna ligga utan att gå på rött hela vägen. Sista lilla backen från Hallabäcken upp till Söderåsgården var dryg och det var extra skönt att faktiskt inte behöva gå för fullt.
Vädret var under loppet… väldigt varierande. Upptäckte efter loppet att det börjat blöda kring min ena bröstvårta på grund av blött linne.
Segertiden blev 1:34.36 och drygt 3 minuter för Jocke. Enligt strava under 1:32 på halvmara-distans (vilket med tanke på banprofilen kändes ok, förmodligen årets näst bästa halvmara även om jag hade snabbare mellantid än så vid HCAM och snabbare sluttid än vad jag på Hill Half vid Söderåsens halvmara i mars). Med tanke på att jag hade mer krafter kvar var det kanske rent av ett bättre formbesked än mitt PB vid Borstahusloppet. Det blev rabarberpaj av delar av vinsten (som bestod av rabarber och grönsaker). Allt var i Söderåsklubbanda enkelt men ändå välarrangerat med Anna som tävlingsledare. Nu återstår det bara att loppet återkommer, växer och blir väletablerat så att vinsten kommer med i historieböckerna…
Toppbild: Peter Held
Lämna ett svar