Efter att ha pratat med Morgan Johansson efter Hbg-marathon och i jakt efter ett långpass inför Kullamannen samt dessutom fortfarande fast övertygad om att jag har potential till väldigt många varv och att vinna vilket Backyard som helst åkte jag upp till Ljungby. Eftersom överskottet dessutom går till läkare utan gränser så kändes det ändå inte som bortkastad anmälningsavgift när jag hade gjort det tidigare.
Backyard Ultra Ljungby är välarrangerat av 338 Småland och jag tror faktiskt att det deltagarmässigt blev ett av de största Backyardloppen i Sverige (världen?) 2023.
Första starten gick och jag sprang ganska snabbt i princip ifrån resten av startfältet. Koncentrerade mig på att följa banan och lägga märke till banprofilen för kommande varv. En ganska välbalanserad bana med både löpning längs och ett elljusspår i skogsparti och löpning på asfalt på gång och cykelbana inne i centrala Ljungby. Kom tillbaka och insåg att jag sprungit onödigt snabbt. Det fortsatte ungefär så. Ganska trångt i det gemensamma tältet de första varven men sedan började det bli lite bättre plats. Något enstaka varv var där någon som gjorde sitt sista varv och sprang snabbare än mig men de flesta varv var jag ganska ensam även om jag efter några varv började lägga mig på långsammare varv på 41-42 minuter. Någonstans runt varv 15 kanske (minns inte nu flera månader senare) insåg jag att jag slarvat och inte fått i mig tillräckligt med energi. Försökte få i mig mer men mådde direkt illa. Nåja, ingen fara än så länge fortsatte att avverka varven och när det blev mörkt blev det även väldigt kallt (minusgrader vilket jag inte var riktigt beredd på). Så det var en anledning till att fortsätta springa på för att komma in i det uppvärmda tältet igen.
Varv 19 var plötsligt Morgan Sjödahl före mig. Det kändes skönt att ha någon framför mig. Jag märkte dock på slutet att jag omedvetet sprang onödigt fort och att jag faktiskt ändå inte kom ifatt. Jag tror att vi båda gjorde ett sub 40 varv igen. Sedan följde några varv där jag och Morgan sprang tillsammans stora delar av varven. Samtidigt så kände jag att de nu började bli allt mer akut att det skulle vända energimässigt. Men så fort jag försökte komma ifatt energimässigt så började jag sprinag och må illa och klökas. Funderade på om det var bättre eller sämre att trycka i sig mer och kanske spy, men långvariga energibristen gjorde mig mer trögtänkt etc. Och vi var fortfarande 6 kvar. Varv 24 var riktigt trögt och det var nog första gången som Anton som vunnit året innan var ifatt mig. Varv 25 ännu värre och jag gick långa rundor. Märkte dock att så fort jag började springa så kom jag ifatt typ Morgan och Anton igen, men jag var kraftlös och väldigt illamående för varenda droppe energi av något som jag försökte få i mig. Där och då tog beslutet att springa ut på varv 26 men om alla andra fortsatte så skulle jag stiga av. Jag kände att jag hade fler varv men att jag nu mådde så dåligt och att det syndes och dessutom så verkade det inte vända. Känslan var att nej jag fick inte ut något av en så kallad tredjeplats och det var nog allt jag skulle mäkta med. Så ut på varv 26 tryckte jag på lite de första hundra meterna. Jag märkte att det blev lite väl snabbt och sände en signal om att det var något slags test, vände mig om och nej… tackade för mig. Jag skulle ju dessutom lyckas ta mig hem på något sätt också. Jag kände ändå att nej, det stämde ju inte riktigt med energin och det verkade inte vända och 25 varv på ett backyard är ok om man ser det som en lägstanivå när det liksom inte fungerar. Jag hoppas att jag kommer välja bort Backyard Ultra Ljungby nästa år på grund av World Satellite Backyard Team Championships 2024, men om jag misslyckas att kvala in dit så lär jag ta mig till Ljungby för revansch och banrekord.
Slutresultat:
Anton Åkesson 31
Morgan Sjödahl 30
Andreas Svensson 27
Axel Åkesson 26
Henrik Dahlström 25
Toppbild från Backyard Ultra Ljungbys fb-sida
Lämna ett svar