För första gången på många år sprang jag inte Söderåsens halvmara. Jag är inte där jag behöver vara för att det ska kännas meningsfullt att springa en halvmara för egen del. När jag vaknade på morgonen och kände hur kroppen kändes och insåg hur mycket det blåste så var jag ganska nöjd med mitt beslut också. Loppet som utgår från tävligsledare Helds trädgård hade rekordstort deltagarantal med nästan 200 anmälda till halvmaran och den kortare (runt 12 km) banan. Jag var dock på plats som funktionär och tog en del bilder. Redan på uppvärmningsjoggningen till starten var det för mig ganska tydligt att det skulle bli svårt för någon annan att hänga med Erik Fagius från Genarps IF, men David van Oosten gjorde ett bra försök. I år hade jag definitivt inte skymtat honom framför mig i uppförsbackarna.
Men det mest slående med loppet var som alltid den familjära känslan (som är anledningen till att Söderåsen är min klubb) och den glädje som i princip första till sista löpare visade. Jag är övertygad om att löpning gör folk gladare och lyckligare.
Mina bilder från loppet på Google photo
Lämna ett svar