Det blev en del lopp. Det blev många PB. Men det blev även en del mindre bra insatser.
Det började i februari med Tjörnarparen 100 km. Ett lopp som blev en rejäl besvikelse, men som ändå gav en del positiva svar. Första varvet blev en ganska trevlig resa med en klunga av Söderåslöpare. Lite problem med illamående på slutet, men jag valde ändå att gå ut först på andra varvet. Jag har aldrig varit särskilt mycket för att dra ut på tiden vid dropbagen. En bit in under andra varvet när jag sprang fel igen kom Jocke ifatt. Det kändes rätt bra där ett tag, men när jag stannade för att få i mig lite kaffe hos Cecilia på Berget sket det sig. I mörket kom jag inte ifatt igen och sedan kom jag av banan. Stod mer eller mindre stilla i minst en halvtimme, kanske mer innan jag hittade tillbaka och började gå längs banan. Tobias kom ifatt och vi slog följe in till mål.
Nästa lopp var Söderåsens halvmara. Ett lopp där jag krossade mitt PB på hm och med lite hjälp av banprofilen och vinden nog faktiskt gjorde negativa split, men det som störde mig mest var ändå att jag inte hade något mer att släppa loss de sista km som jag skulle göra enligt planen. Men det var ändå ett bevis för att jag var på en helt annan nivå än tidigare. Jag följde även upp med att i ett lopp som kändes dåligt även krossa mitt PB på 10km. Första gången under 40 med 39:17.
Därefter var det tid för vad som hade varit vårens stora mål. Köpenhamn marathon. Jag gick ut lite snabbare än vad jag tänkt och det kändes löjligt enkelt, men sista 10 km var tunga och det slutade med 3:10:15 vilket ändå var PB med över 13 min.
Efter det följde en intensiv sommar med bland annat ännu en putsning av PB till 1:27:49 på halvmara i Borstahusloppet en väldigt varm dag.
Men framför allt var kanske 2022 för min del backyard ultra lopp. Det började med Jernbrukets backyard ultra som kändes löjligt lätt ända till värmen kom dag två. Dessutom så bestämde sig min mage för att helt haverera efter 18 timmar och jag fick sitta på bajamajan mellan varven. Så det blev inte mer än 20 varv.
Efter det Backyard Ultra Sydkusten. Det var kanske första gången jag faktiskt ställde upp i ett Backyard och visste att jag var där för att kämpa om segern. Ännu en gång blev det en varm andra dag och något oerfaren så drabbades jag av vätskebrist och såg vinstchanserna försvinna. Det blev 27 varv och tredjeplats om det nu finns något sådant i Backyard.
Till The Bridge Backyard Ultra kom jag med Hbg marathon i benen från veckan innan. Ett marathon där jag totalt hade väggat och tagit mig mål på 3:13 efter att ha gjort första halvan på 1:30. Jag kom dit med inställningen att ta mig förbi 24 timmar och sedan känna hur det kändes. Det är inte rätt inställning på ett Backyard. Efter jättestörtskur på varv 7 eller 8 så var det mest fuktigt och blött och på varv 15 trillade jag och slog mig ganska rejält. Så på vägen ut på varv 27 så tackade jag för mig och vände tillbaka. Jag var fysiskt väldigt pigg, men skaven som blivit av att springa i 20 h i fuktiga kläder gjorde för ont för att viljan att vinna skulle vara kvar. 26 varv och en ny så kallad tredje plats.
2022 innebar många lopp och många nya personbästan. Anledningen till det kommer vi in på i nästa del.
Lämna ett svar