Det har redan gått en månad av 2024 och jag har inte hunnit skriva detta som jag tänkte göra vid nyår, men jag tvingade mig själv att först skriva ifatt kring förra årets lopp och sedan om jag ska vara helt ärlig så har inte situationen förändrats så mycket.
Som löpare så pendlar jag ofta kring att å ena sidan inte orka bry mig om några lopp eller någon planering utan mest bara bege mig ut och springa (gärna med andra) och må bra av det. Å andra sidan – gillar jag testa mina egna gränser, sätta upp höga mål och springa lopp samt se nya platser med löpning exempelvis genom lopp utomlands. För att kunna göra det krävs det ju också en hel del planering och tid för målmedveten träning.
Så vad tänkt kring 2024? Som vanligt så är målet att prestera bättre än vad jag någonsin gjort. Jag har dock tänkt att fokus för att inte stressa mig själv ska bli några fåtal lopp. Det innebär inte att jag bara kommer springa några fåtal lopp, men de lopp som inte har fokus kommer jag inte prioritera i planeringen och inte heller vara så hård kring mot mig själv om jag inte presterar i dem.
Det har de senaste åren blivit lite av en mall med vissa lopp som jag absolut inte vill missa. Tjörnarparen och Backyard Ultra Sydkusten är två av dessa. När inget av de två loppen kommer bli av så gäller det att inte vara ledsen över det utan att i stället se möjligheterna det ger.
2023 kändes som ett mellanår. Jag bytte tävlingsklubb under försäsongen och jag drog på mig förkylning och influensa i två(?!) omgångar under våren (covid?). Jag som ”aldrig” är sjuk. Samtidigt tävlade jag väldigt mycket stundtals och på ovana distanser. Med ”pallplatser” vid Söderåsens halvmara och Backyard ultra Sydkusten och vinst vid Söderåsen hill half och PB på 5 km och halvmara samt nytt distansrekord trots motgångar så var det väl ändå ett ok år även tävlingsmässigt. Men det bästa var nog ändå att jag fick tillbaka glädjen kring löpningen någon gång under sommaren som jag inte hade i början av 2023. När löpningen rullar på så brukar resten av livet rulla på och känns lite bättre.
2024 grundar sig planen, som fortfarande är väldigt osäker, i att behålla löparglädjen och hålla mig så frisk och oskadad som möjligt. Jag tror att det är vad som behöver vara grunden för att jag sedan ska kunna vara ambitiös och resultatinriktad.
Fortfarande är det vinterträning som gäller och osäkerhet kring om jag kan springa lika snabbt trots att jag blivit äldre. Samtidigt försöker jag lägga upp långsiktig planering. Jag vill springa ett för mig riktigt snabbt marathon i år. Just nu är planen att koncentrera sig kring ett vårmarathon och ett sensommar/höstmarathon. Planering av resa och hantering av konstig italiensk byråkrati är i full gång för att få till ett vårmarathon i början av april.
Anledningen till att jag inte vill ha det i maj är att jag är anmäld till 24 h SM i slutet av april, vilket jag hoppas kunna prestera bra i.
Sedan i brist på möjlighet att äntligen vinna Backyard Ultra Sydkusten så blir fokuset på Älvdalen Backyard Ultra istället. Målet är solklart: kvalificera sig till Big Backyard Ultra World Team Championship 2024. Jag har lovat mig själv att jag inte ska ge upp utan för första gången gå all in tills jag faktiskt inte kan fortsätta. Jag har också tagit fram ny strategi för att springa mina backyards. Min tidigare strategi har väl ofta varit ganska vinnande mot 99% av alla backyardlöpare, men gjort dag två ganska tuff för mig själv. Nu är fokuset helt på mig själv och varv 25-48.
Inte fick jag någon plats vid Berlin marathon heller, men kanske blir det Odense och kanske kommer det vara en massa andra Söderåsare på plats där då också.
Jag hoppas också att bli färdig till att dela med mig lite mer kring löpningen under året och kanske i fler format.
Lämna ett svar